Ania Kłosek är en polsk dokumentärfotograf. Sedan 2015 har hon arbetat med långsiktiga projekt där hon dokumenterar Ukraina. Genom åren har hon återvänt regelbundet och byggt upp ett kontinuerligt visuellt arkiv över vardagsliv präglat av samhällsförändringar och krig. Hennes arbete fokuserar på vardagliga ögonblick och människors närvaro, och undersöker hur individer navigerar i osäkerhet och förändring.

Hon började sin fotografiska bana inom gatufotografi, vilket formade hennes visuella språk och berättande. Den direkthet, uppmärksamhet och känslighet som utvecklades på gatan är fortfarande central i hennes dokumentära arbete. Hon fokuserar på de subtila relationerna mellan människor och deras omgivning.

Kłosek har tilldelats Grand Press Photo-priset, Krzysztof Miller Award for Photojournalists (Polen) samt Slovak Press Photo. Hennes arbete har presenterats i ett stort antal separatutställningar och grupputställningar både i Polen och internationellt.

Hon har även varit jurymedlem i stora internationella gatufototävlingar, bland annat Miami Street Photography Festival, London Street Photography Festival, Brussels Street Photography Festival, Street Photo San Francisco, Leica Street Photo och många fler.

Hon är medlem i Women Photograph. Hon har en examen i interkulturella relationer från University of Warsaw och fortsätter för närvarande sina studier vid Institute of Creative Photography i Opava, Tjeckien.

”I detta föredrag delar jag min resa som fotograf och hur gatufotografi ledde mig vidare till dokumentärt arbete och berättande. Föredraget har titeln From Street to Documentary.”

Den svenske fotografen Lars Tunbjörk (1956–2015) fick sitt stora genombrott med Landet utom sig /Country Beside Itself 1993. Projektet började som tidningsreportage om Sverige men växte efterhand till något mer, något som var sant men kanske inte så vackert.

Lars Tunbjörk reste runt och lät sitt blixtljus falla över Sveriges fulaste miljöer. Hans blick var som en utomjordings. Framför hans kamera såg världen overklig ut.

Folk skrattade och beundrade bilderna – men fotografen fick också kritik för att han hade en cynisk blick på dem han avbildade. Själv blev han förvånad när han hörde det, han tyckte inte att han fotograferade ”de andra”, utan såg sig som en självklar del av det Sverige han dokumenterade. Det var vi, inte de andra.

Tunbjörk började sin bana som pressfotograf på lokaltidningen Borås Tidning som tonåring, men flyttade fokus först till Stockholm, senare utomlands.

Humor och vemod finns sida vid sida i hans bilder. Många av dem har också en samhällskritisk udd, mot den hyperkommersiella, skrikigt färgglada men ofta ganska ensamma värld han fångade.

Flera av hans böcker är heta samlarobjekt, som Kontor / Office, Home, I love Borås och Vinter. Mest eftertraktad av alla har Landet utom sig / Country Beside Itself varit, och den kom i en ny upplaga 2025.

Lena Kvist är en svensk journalist och doktorand vid The Department of Journalism, Media and Communication, Göteborgs Universitet. Hon arbetar med en akademisk avhandling om Lars Tunbjörk och svensk pressfotografi på 1990-talet-

Mikaela Friberg är en internationellt erkänd gatufotograf vars arbete utforskar det urbana vardagslivet.

Hon reser ofta och fotograferar i städer när hon rör sig genom flygplatser, gator och offentliga miljöer – lockad av ögonblick där det vardagliga plötsligt blir oväntat fängslande, eller där ett subtilt drama smyger sig in i det dagliga livet.

Med ett uppmärksamt öga fångar hon små mänskliga interaktioner som annars lätt skulle passera obemärkta. Hennes bilder är aldrig iscensatta, utan speglar helt enkelt fragment av gatulivet så som det utspelar sig.

Hennes arbete har ställts ut internationellt och visats i fotoutställningar och salonger runt om i världen.

På årets festival presenterar hon The Street Observed – ett urval av bilder som bjuder in betraktaren att stanna upp och upptäcka de subtila detaljerna, rytmerna och de stillsamma spänningarna i vardagens ögonblick.

Morten Andresen är en Oslo-baserad gatufotograf och medgrundare av Streetianity, en kreativ plattform som han driver tillsammans med sin fru, fotografen Eva Brodtkorb. Med en bakgrund inom kommersiell tv arbetade han i nästan två decennier som regissör och postproducent innan han gradvis skiftade fokus mot fotografi.

Hans arbete är känt för en tydlig och igenkännbar stil, ofta formad av hans användning av ljus, skuggor och färg. Han hämtar inspiration från allt omkring sig, men särskilt från sina år inom tv, där det är avgörande att fånga och behålla tittarens uppmärksamhet.

Under sin uppväxt inspirerades han starkt av färgstarka tecknade serier och serietidningar, och drömde ursprungligen om att bli serietecknare – något som fortfarande märks i hans bildspråk.

Han har alltid haft en stark drivkraft att skapa, vare sig det gäller teckning, film, musik eller fotografi. Hans arbete fokuserar på att fånga visuellt slående scener med en känsla av humor, förundran och storstadens ensamhet. Han har haft separatutställningar och deltagit i grupputställningar både nationellt och internationellt.

Genom Streetianity arbetar han och Eva nära fotografer runt om i världen – med försäljning av prints, produktion av publikationer, workshops samt YouTube-serien On the Curb with Streetianity, där de möter och samtalar med fotografer i olika städer.

Peter Turnley är internationellt erkänd för sitt fotografi av människans livsvillkor. Hans bilder har prytt omslaget till Newsweek fyrtiotre gånger och publiceras regelbundet i några av världens mest prestigefyllda publikationer. Han har arbetat i över nittio länder och bevittnat de flesta stora internationella geopolitiska och historiska skeenden under de senaste fyrtio åren. Han har både amerikanskt och franskt medborgarskap.

Turnley har dokumenterat de flesta av världens konflikter, däribland Gulfkriget 1991, Balkan (Bosnien), Somalia, Rwanda, Sydafrika, Tjetjenien, Haiti, den israelisk-palestinska konflikten, Indonesien, Afghanistan, Kosovo samt Irakkriget 2003. Han har även porträtterat och följt många av vår tids mest inflytelserika personer, såsom Obama, Castro, Gorbatjov, Jeltsin, Putin, Mandela, Arafat, Schröder, Ceaușescu, Gaddafi, Chirac, Clinton, Reagan, Bush Sr., Lady Diana och påven Johannes Paulus II, bland andra.

Sedan 1975 har Turnley också kontinuerligt fotograferat livet i Paris, sin adopterade hemstad. Han föddes i USA men har levt mer än halva sitt liv i Paris, där han i början av sin karriär arbetade som assistent åt fotografen Robert Doisneau år 1981.

Turnley har även omfattande dokumenterat livet på Kuba sedan 1989 och har gett ut boken Cuba: A Grace of Spirit.

Hans fotografier har ställts ut världen över, inklusive en stor retrospektiv utställning: “Moments of the Human Condition” på Kubas viktigaste museum, Museo Nacional de Bellas Artes. Turnley var den första amerikanska konstnären sedan den kubanska revolutionen att ha en större retrospektiv utställning där.

Han är utbildad vid University of Michigan, Sorbonne i Paris samt Institut d’Études Politiques i Paris, och har tilldelats hedersdoktorat från bland annat New School of Social Research i New York, Ohio Wesleyan University och St. Francis College i Indiana. Han tilldelades även ett Nieman Fellowship vid Harvard för läsåret 2000–2001.

Tuna Angel, en gatufotograf baserad i Istanbul, är känd för sina närgångna, spontana gatuporträtt tagna med blixt och i snabb fokus. Hennes arbete betonar råa känslor och spontana gester, fria från poserade uttryck eller iscensatta situationer. Genom att använda blixt framhäver hon de subtila mimikerna och den emotionella intensiteten hos sina motiv, och fångar flyktiga ögonblick med omedelbarhet och djup.

Angels fotografier har tilldelats förstapriser i internationella tävlingar bedömda av välkända fotografer som Martin Parr och Steve McCurry, och har även uppmärksammats som finalister på olika kuraterade plattformar.

Hennes verk har ställts ut brett i Europa, Asien och Amerika – från Istanbul till New York, London till Kyoto; Dublin, Bryssel, Milano, Rom, Sevilla och Frankfurt, samt i Mexiko, Argentina och Australien. Hon har även varit verksam som jurymedlem, administratör och kurator inom flera internationella fotografiska kollektiv, och hennes arbete har uppmärksammats i intervjuer och publikationer på flera plattformar.

För Angel är fotografi en form av intensivt personligt uttryck och uppmärksamt iakttagande. Hennes bilder strävar efter att fånga ögonblick där estetik och levd erfarenhet möts – och synliggör de emotionella strukturerna, sociala spänningarna och kulturella rytmerna som formar tidsandan. Genom detta arbetssätt omfamnar hon fotografens roll som både observatör och visuell krönikör av sin samtid.

Min presentation kommer att innehålla både färg- och svartvita fotografier tagna med blixt, och jag kommer att diskutera mina prisbelönta bilder, samt utforska deras denotativa och ikonografiska betydelser och varför de har uppmärksammats.

Vineet Vohra (född 2 november 1973 i New Delhi) är en självlärd gatufotograf, pedagog, redaktör och filmskapare. Han är utbildad inom konst (Fine Arts) vid College of Art och började sin bana som naturfotograf innan han upptäckte sitt verkliga kall inom gatufotografi år 2001.

Han är den första indiska ambassadören för Leica Camera och är idag även ambassadör i Indien för Vivo. Som grundare av Art Photo Feature (APF) skapade han en global plattform som stödjer framväxande fotografer och konstnärer.

Hans arbete har ställts ut över hela världen, bland annat i Leica Hall i Wetzlar, och publicerats i internationella medier som National Geographic, The New York Times och The Guardian.

Han är en efterfrågad föreläsare och jurymedlem vid stora fotofestivaler och har mottagit flera priser, däribland utmärkelser vid Xposure Festival. Han är författare till boken ”Serendipity” och har arbetat som assisterande filmfotograf (assistant DOP) på den prisbelönta filmen ”Harami”.

”Mitt föredrag: Jag kommer att tala om hur gatufotografi fångar det teatrala genom att synliggöra vardagslivet och utvecklas som en föreställning. Gatan blir en scen, där ljuset fungerar som en strålkastare och vanliga människor blir omedvetna skådespelare. Gester, uttryck och flyktiga möten skapar scener fyllda av känsla, spänning och berättelse – helt utan manus. Ett enda ögonblick, perfekt tajmat, kan kännas som klimaxet i en pjäs. Juxtaposition (kontrasterande bildmöten) tillför ytterligare ett lager, där till synes orelaterade element framstår som sammanlänkade, nästan som om de vore koreograferade. Denna illusion av struktur i kaoset är det som gör det teatralt.Så upplever jag det – att bevittna och rama in verkligheten som om den vore ett levande, pulserande stycke teater.”