Martin Parr är en av de mest välkända dokumentärfotograferna i sin generation.
Med över 100 egna publicerade böcker och ytterligare 30 som han har redigerat, är hans fotografiska arv redan väl etablerat.

Parr är även verksam som kurator och redaktör. Han har kurerat två fotofestivaler: Arles år 2004 och Brighton Biennalen 2010. Mer nyligen kurerade Parr utställningen Strange and Familiar på Barbican i London.

Parr har varit medlem i bildbyrån Magnum sedan 1994 och var dess ordförande mellan 2013 och 2017. År 2013 utsågs han till gästprofessor i fotografi vid University of Ulster.
Hans verk finns i samlingar på flera av världens främsta museer, som Tate, Centre Pompidou och Museum of Modern Art i New York.
År 2017 grundade Martin Parr Martin Parr Foundation.
År 2019 höll National Portrait Gallery i London en stor utställning av Parrs verk med titeln Only Human.

”Martin Parr är en krönikör av vår tid.”
Inför det ständigt växande flödet av bilder som medierna pumpar ut, erbjuder hans fotografier oss möjligheten att se världen ur hans unika perspektiv.
Vid första anblick kan hans bilder uppfattas som överdrivna eller till och med groteska. Motiven han väljer är märkliga, färgerna skrikiga och perspektiven ovanliga. Parr kallar den överväldigande kraften i publicerade bilder för ”propaganda”. Han bemöter denna propaganda med sina egna vapen: kritik, förförelse och humor. Resultatet är originella och underhållande bilder som är tillgängliga och begripliga – men samtidigt visar de oss på ett genomträngande sätt hur vi lever, hur vi presenterar oss för andra och vad vi värderar.
Fritid, konsumtion och kommunikation är de begrepp som denne brittiske fotograf har utforskat i flera decennier under sina resor runt om i världen. I processen undersöker han både nationella särdrag och internationella fenomen för att se hur pass giltiga de är som symboler – symboler som framtida generationer kan använda för att förstå våra kulturella egenheter. Parr gör det möjligt för oss att se saker som tidigare varit självklara med helt nya ögon. På så sätt skapar han en egen bild av samhället som ger oss möjlighet att analysera globaliseringens synliga tecken genom ovanliga visuella upplevelser.
I sina fotografier ställer Parr specifika bilder mot universella utan att lösa motsättningarna. Individuella särdrag accepteras och egenheter värderas högt.
De teman Parr väljer och hans oemotståndliga sätt att behandla dem särskiljer honom som en fotograf vars arbete bygger på omfattande serier. En del av hans ovanliga strategi är att presentera och publicera samma bilder inom konstfotografi – i utställningar och konstböcker – men också inom reklam och journalistik. På så vis överskrider han den traditionella gränsen mellan olika typer av fotografi. Genom detta integrerande arbetssätt, tillsammans med sin stil och sina ämnesval, har han länge varit en förebild för den yngre generationen fotografer.
Martin Parr väcker vårt undermedvetna – och när vi väl har sett hans fotografier fortsätter vi att upptäcka dessa bilder om och om igen i vårt vardagsliv, och känna igen oss själva i dem. Humorn i bilderna får oss att skratta åt oss själva, med både igenkänning och lättnad.
– Thomas Weski

Helge Skodvin är en fotograf född och baserad i Bergen, Norge. Han arbetar för tidskrifter, tidningar, förlag, kommersiella kunder samt många långsiktiga personliga projekt. Skodvin arbetar främst inom dokumentärgenren med en stark och distinkt visuell stil.

Han är en hängiven supporter av Liverpool FC och han gillar sitt kaffe svart med två sockerarter.

Respekt för andra människor är viktigt för Carina, både i arbetet som socialarbetare och i fotograferandet. Med kameran som följeslagare har det blivit många äventyr genom åren, där ögonblick och möten alltid varit viktiga.

Av en slump hamnade Carina i Dublin 2011. Hon uppskattar den vackra naturen på Irland, men det är människorna som lockar henne tillbaka. Från att hemma i Skellefteå inte vara någon flitig pubbesökare har Carina på Irland utforskat pubkulturen. Från den lugna stämningen när vänner möts vid lunchtid till dans och musik sena kvällar. Kameran hänger alltid med.

Carina är i sitt fotograferande både en deltagare och en betraktare. Det börjar ofta med fotografier på okända människor, men med hennes intresse för de hon möter får hon ofta komma nära och ta del av deras berättelser. Fragment av dessa kommer ni att få höra i Carinas föredrag ”moments of life”.

Irland har en speciell plats i Carinas hjärta. Förutom ett planerat bokprojekt kring en av pubarna har hon fler idéer som hon vill genomföra.

Jag är en grekisk fotograf, född i Aten, men jag har egentligen aldrig bott i något land längre än fyra eller fem år.

Mitt liv har tagit mig till alla delar av världen och jag ser mig själv som en världsmedborgare. Jag talar fem språk, men betraktar fotografi som mitt viktigaste språk, eftersom det talar högt och förstås av människor över hela världen.

Min fotografi söker ständigt den mänskliga närvaron, jag är människocentrerad och älskar interaktionen och kontakterna som uppstår med människor man möter på gatan. Det har lett mig till att på djupet utforska gatufotografi, men även porträtt- och dokumentärfotografi sedan 2011. Jag håller även workshops i gatufotografi runt om i världen.

Jag vill gärna dela min fotografiska resa med er alla, i hopp om att inspirera några av er och skapa en kreativ dialog.

Pau Buscató är en Barcelona-född fotograf som nyligen återvänt till sina rötter efter en längre vistelse i Norge. Inspirerad av sin fars karriär gav sig Buscató till en början in på arkitekturen. Men hans sanna kallelse inom fotografi blev snart omöjlig att ignorera och han specialiserade sig så småningom på arenan för “uppriktig kreativ fotografering”, ofta kallad Street Photography.



Sedan Buscató påbörjade denna visuella resa 2010 har han förbundit sig att fånga livets dolda berättelser genom sin lins, utforska den spontana magin på gatorna i städer som London, Oslo, Barcelona, New York och andra.

Hans arbete, som syftar till att kapsla in den lekfulla skönheten i vardagliga ögonblick, gav honom internationellt erkännande, exponering och inslag i hyllade fotofestivaler, böcker och en mängd olika publikationer.

Under de senaste åtta åren har Buscató också delat med sig av sin passion genom gatufotograferingsworkshops, med en undervisningsmetod som speglar hans fotograferingsstil: intuitiv, utforskande och djupt personlig.



Buscató trivs med idén att börja sin dag utan någon fördefinierad plan, vilket låter stadens puls styra hans kreativa process. Denna filosofi om att omfamna det oväntade formar hans verk, vilket gör varje fotografi till ett bevis på ögonblickets spontanitet. För honom blir frånvaron av en plan planen – en paradox som han lekfullt erkänner, och föredrar att lämna de konceptuella debatterna till andra medan han fokuserar på den primära upplevelsen av att fotografera, låta bilder tala för sig själva.



Pau Buscató visar att de enklaste ämnen, när de bemöts med nyfikenhet och fräscha ögon, kan utvecklas till fängslande berättelser. Markerad av en distinkt blandning av spontanitet och avsikt, bjuder Buscató in publiken att resa genom de extraordinära ögonblick som är gömda i vår vardag.

Siegfried Hansen, född 1961, är fotograf, författare och coach, och är en av Tysklands mest välrenommerade gatufotografer.

Sedan 2022 är han Leica Masterclass-föreläsare vid tyska Leica Akademie. Hans arbete har ställts ut internationellt i både soloutställningar och grupputställningar. Han är medgrundare till “German Street Photography Festival” och webbplatsen “German Street Photography”. Hansens verk finns även representerade i flera fotoböcker.

Hans egna böcker Hold the Line och The Flow of the Lines har getts ut med stor framgång. De senaste böckerna, i samarbete med Pia Parolin – Mit offenen Augen och StreetPhotography Praxis – är faktaböcker och handböcker inom gatufotografi och förklarar i detalj det “PILOT”-system som Hansen utvecklat.

”År 2002 råkade jag se en utställning med André Kertész, och den påverkade mig så starkt att jag bestämde mig för att byta yrke och bli fotograf. Det har alltid varit – och är fortfarande – viktigt för min fotografiska utveckling att inspireras av andra fotografer. Henri Cartier-Bresson, Ernst Haas, Ray K. Metzker och Saul Leiter är fotografer vars verk jag fortfarande älskar att titta på. Även konstnärer som Piet Mondrian, Lyonel Feininger och Edward Hopper har påverkat min konstnärliga utveckling.

För mig är kameran det verktyg genom vilket jag uttrycker min kreativitet – som en pensel är för en målare.”

Under 1960- och 1970-talet arbetade Sonya Newell-Smith som frilansande bildjournalist för The Sunday Telegraph, The Times och olika italienska magasin.

Hon var självlärd under vägledning av sin avlidne make David Newell-Smith (1937–2017), en framstående bildjournalist för The Observer. Från denna tidiga period finns en serie svartvita fotografier tagna på järnvägsstationer i London. I maj 1971 publicerades ett portfolio av hennes verk i British Journal of Photography under hennes flicknamn Sonya Hirsch.

Under 53 år delade Sonya kärleken till fotografi med sin make David. Från 1978 till 2017 drev de tillsammans det välrenommerade Tadema Gallery. År 2021 publicerade Sonya, tillsammans med Beatriz Chadour-Sampson, dess historia i boken Tadema Gallery London. Jewellery from the 1860’s to 1960’s.

Sonyas passion för fotografi lever vidare än idag. År 2021 var hon finalist i DPSP Street Photography Awards, och i februari 2022 publicerades hennes arbete i X-Posure. I juli 2022 hade hon en separatutställning på Galleria arte spazio tempo i Venedig med titeln Decisive Moments: Brick Lane London.

I det tillhörande utställningskatalogens förord skrev Pia Parolin: “Sonya Newell-Smith visar sin förmåga att fånga ögonblicket i den klassiska fotojournalistiska traditionen. Samtidigt presenterar hon gatufotografi med en grundläggande känsla för humor och förståelse för mänskliga känslor, i sina direkta och uppriktiga bilder som speglar vardagslivet. Hennes fotografier ger en inblick i platsens mångfald, livfullhet och energi, och de uttrycker en djup passion för denna miljö och dess människor.”
År 2024 tilldelades hon guldmedalj i kategorin Street Humour / Unusual av PISPA (Paris International Street Photo Awards).